Bawl - Beyond Safe Ways

Bawl
"Beyond Safe Ways"
Singel, 1996
DEPENDENT RECORDS

Det känns som att det var hundra år sedan nu, men innan internet så fick man faktiskt köpa skivor som man var nyfiken på ibland bara för att höra hur de lät. Jag läste om engelska Bawl i NME precis britpopen var som populärast och alla band skulle namndroppa trist pophistoria som referenser (Bowie, Dylan, Beatles, T. Rex etc). Man skulle dessutom smutskasta varandra, berätta att man var det bästa som hänt världen och uppträda i fotbollströjor.
Bawl var inget av det där. I en liten liten notis på NME:s "Bands On"-sidor lyckades de göra ett så sympatiskt intryck att när jag skulle på familjesemester i Skottland någon månad senare så stod deras skivor överst på listan över vad jag letade efter. De pratade om Prefab Sprout, klädde sig förhållandevis tjusigt och såg allmänt snälla ut.
Kanske var mina förväntningar för höga när jag kom hem med deras tre första singlar i resväskan. Jag tyckte det var alldeles för rockigt. Jag är väl kanske lite överkänslig i och för sig. Jag tycker nog än idag att de flesta av Bawls låtar är lite för rockiga, men när besvikelsen lagt sig märkte jag att det fanns pärlor om man gav det lite tid. Singeln "Beyond Safe Ways" är idag min absoluta favorit. Både den låten och b-sidan "Some People Needs Other" är precis den stiliga och välklädda pop som jag förväntade mig av artikeln, och 1996 var nog precis fel tid för Bawl att komma ut i ljuset. Så långt från Oasis, Heavy Stereo och Hurricane #1 man kunde komma. Tack och lov. Det enda stället som tog Bawl till sitt hjärta var Japan, och det känns inte alls oväntat. Japan var ju ett av få länder som var vid sina sinnens fulla bruk på 90-talet.