Pozo-Seco Singers - It Ain't Worth The Lonely Road Back

Pozo-Seco Singers
"It Ain't Worth The Lonely Road Back"
Albumspår, 1966
COLUMBIA

Country asså. En av de största anledningarna till att min musiktyckarhjärna blir lite ovän med sig själv ibland. Få saker stör mig så mycket som romantiserandet av machoalkoholister med kärleksångest, och där får väl ändå countryn anses som den största skuldbäraren. Men ibland så lyckas jag se vidare än mitt tunnelseende, och på något sätt räkna bort hela den faktorn när jag gillar en låt. Jag antar att klyschan "en bra låt är en bra låt" passar bra här.
Countrysångaren Don Williams började sina dagar som en tredjedel av folkpopgruppen Pozo-Seco Singers. Jag köpte en skiva med dem för en femma på pingstkyrkans secondhand för några år sedan. Jag vet faktiskt inte varför jag plockade upp den och betalade för den, men jag tror att jag på nåt sätt lockades av det harmoniska omslaget. Det är något visst med lantlig amerikansk musik från den här tiden, som jag verkligen gillar. Kanske ligger det i folkpopens grundstämning att verka kristen, men det finns ett smått religiöst lugn i den här skivan som jag tycker om.
"It Ain't Worth The Lonely Road Back" är en tjurskallig text om att han minsann inte tänker ändra sig, när han ändå kommer bli lämnas förr eller senare. Det hade kunnat ackompanjeras av tradig bluesrock eller i gnällig singer-songwriter-version, men när Don Williams istället sjunger med stilig röst och resten av trion stämmer in i titelraden blir det istället otroligt vackert.