skivtoppen

Ibland köper jag skivor för en femma eller så, som jag inte vet hur de låter. Här skriver jag om de bästa.

söndag, november 12, 2006

Stephen Simmonds - Always In My Head

Stephen Simmonds
"Always In My Head"
Albumspår, 2002
SUPERSTUDIO

Det är egentligen inte många tillfällen i vuxen ålder som jag blivit riktigt sådär förtrollad av saker jag hört på radio. Jag minns att "State of the Nation" med Industry och "Break My Stride" med Matthew Wilder var såna låtar när jag var liten, och att jag liksom gick och tänkte i flera dagar på hur bra de var, och att nästa gång jag får pengar så ska jag köpa skivan. Saken hamnar i ett lite annat perspektiv när man är äldre och tjänar pengar förstås, men när jag hörde låten "Always In My Head" på Radio Stockholm nån gång runt 2002 så stannade det upp. Jag tänkte att vilket band det här än är så ska jag köpa skivan direkt efter jobbet idag. Det var en känsla jag hade saknat. Att gå till skivaffären lite uppspelt och köpa en kommersiell skiva som liksom bara fanns där. Inget man behövde beställa på nätet och vänta i en månad på, utan nåt som till och med fanns till specialpris på Åhléns.
Jag trodde först att det var ett boyband, men det var lite för bra för att vara dussinproducerat Jörgen Elofsson-ballad. Ja, alltså, Jörgen Elofsson hade faktiskt aldrig kunnat skriva den här låten. Han kan inte ackorden, han skulle tänka att "folk fattar inte så här konstiga melodier" eller nåt. Men det gör folk. Alla jag spelat den här låten för håller med om att refrängen är som en dröm, och när man väl är där så märker man att även versen är långt över medel.
Stephen Simmonds hade jag fått ett gott öga till redan genom "Tears Never Die" från filmen "9 millimeter" några år tidigare. Ingen clockstopper kanske, men väl en sån där låt som man hajjade till på när man hörde den på radio, och tänkte att den var otroligt bra för att vara en så tråkig genre som r'n'b.
"Always In My Head" är en låt i den där genren där man egentligen tar sig alldeles för mycket vatten över huvudet, men ändå ror raka vägen i mål. Fyra tonartsbyten på tio sekunder är lite av en popmusikalisk daredevil-grej att hålla på med. ELO har väl nått i land ett par gånger, Motors "Airport" ritade kartan. Nik Kershaws "The Riddle". Stephen Simmonds är i mycket gott sällskap.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

helt fantastisk.

söndag, 12 november, 2006  
Anonymous Anonym said...

Bra låt faktiskt....

fredag, 02 februari, 2007  
Blogger Lina Gardelid said...

Hej på dej!

fick "Always in my head" uppspelad för mig av en vän igår. Har aldrig hört den innan men jag DOG nästan med en gång när referängen satte igång. Jisses. Nu går den nästan non stop på min spelare. =)
Läste ditt inlägg om låten och håller med till tusen procent. Simmonds är dur och moll-mästaren. Det konstaterade jag vid Tears never dry för alla år sen. Vi resonerar sjukt lika, du och jag. (bara att du tar upp "The riddle" som är en av mina absoluta favoriter. Den första singeln jag köpte någonsin. Var 6 år) Vi har samma smak... samma tycke. Ska ge mig i kast med att läsa din blogg lite mer. Känns som om jag kan få uppslag på en hel del bra musik!
Fasen vad kul!

Ha det gott!

/Lina

fredag, 26 oktober, 2007  

Skicka en kommentar

<< Home